Ungdomarnas Spanienberättelse

Elitgruppen har under många år genomfört ett försäsongsläger på varmare breddgrader för att förbereda sig inför säsongen. Så även i år då resan gick till Alicante vid den spanska medelhavskusten. Något som var väldigt roligt var att de tre 15-åringarna Petrina, Tyra och Victor var med. De lärde sig den nya terrängen väldigt snabbt och sprang i slutet av veckan som om de inte gjort annat. Här kan ni läsa deras reseberättelse:

P: Vi var tre ungdomar från Järla i HD16 som åkte med: jag (Petrina), Tyra och Victor. Förutom oss var det 19 andra löpare från Järla som också var med. Jag och Tyra bodde tillsammans med Elsa och Sara i bungalowen bredvid Victor som bodde tillsammans med David, Mathias och Erik. Det var väldigt kul, dock var det inte lika roligt att många av oss fick en massa bett som kliade (läs: fortfarande kliar)…
Jag tycker att detta läger var väldigt lyckat. Oturligt nog startade jag veckan med att vara rätt så förkyld, men det var faktiskt inte bara negativt då jag kunde fokusera på att lära mig terrängen och att orientera rätt på kartorna som var lite svårare än det vi brukar springa. Detta gjorde att det gick hyfsat bra när jag väl kunde springa senare i veckan! Jag tycker att alla träningar var väldigt bra planerade och var väldigt varierade vilket gjorde att jag aldrig tröttnade på terrängen även om jag sprang runt 13 (?) orienteringspass under veckan.
Det som kanske skiljde sig från andra läger jag har varit på är väl att vi  åkte med lite äldre löpare än oss själva. Det gjorde inte något för eliten i Järla är jättesnälla och roliga och väldigt ”inbjudande”. Det skulle vara lite jobbigt annars…
Något som också var annorlunda från andra läger jag varit på är att det var i ett annat land än i Sverige. Det som skiljde sig mest från Sverige var terrängen och vädret. När vi orienterade nära vår camping var det väldigt mycket sandterräng då det var nära stranden, vilket jag inte sprungit på så många gånger förut. När vi åkte inåt landet var det stenigare och mycket berg. Vädret tycker jag var ett väldigt bra träningsväder då det inte var det varmaste i Spaniens historia, runt 15-20 grader, men ändå så varmt att man kunde springa med t-shirt.
V: Under helgen så arrangerades en del tävlingar. För oss ungdomar var det första gången vi tävlade utomlands och i spansk terräng. Det var långdistans OCH sprint på lördag och medeldistans på söndag. Långdistansen gick i bergig terräng med mycket höjder och många vägval att välja mellan. Det var många bäckar men de liknade knappast svenska bäckar. De var istället torra sänkor som nästan var som stigar. Därför var de bästa vägvalen nästan alltid i dem. Sprinten var anlagd i en typisk medelhavs-by med en borg på en brant sluttning. Det var många små gator och trappor. Ska man jämföra med svensk sprit så är detta mycket mer gator. Mer som att springa i Gamla Stan. Medeldistansen var liknande lången, dock så var inte bäckarna stigar utan raviner. Denna tävling var också lite speciell, de sista kontrollerna var i en annan skala och gick in i staden. Det blev alltså sprint och medel på samma gång. Arenan var också anlagd på en tjurfäktningsarena. Att det gick bra för många kanske berodde på att vi var tränade och att vi lärt oss terrängen. Men det kan också berott på att spanjorer generellt sätt är dåliga på orientering. Det var inte sällan man såg en gubbe eller en gumma som RÖKTE medan de tävlade. Sen var typ varannan vuxen ute och sprang med hund. Kollar man sedan på resultaten så ser man att de inte var med på topp 3 i nästan någon klass trots att majoriteten var spanjorer! De var bara bra på sprinten då nästan alla var bra på att springa men inte orientera.

P:Vi gjorde såklart även andra saker förutom att träna och tävla. En kväll åt vi på en ”wokbuffé” där man kunde woka bland annat skaldjur och kött med nudlar och grönsaker. Jag och Tyra testade på groda, men det fanns också saker som bläckfisk. Det var faktiskt rätt gott!

Lägret var alltså enligt mig väldigt roligt. Det var väldigt skönt att få komma bort från Sveriges kalla temperatur och bara träna i en vecka. Det bästa var dock att jag lärde mig så mycket som jag gjorde, något som jag faktiskt inte trodde jag skulle göra. Man lär sig otroligt mycket av att orientera på svåra kartor och i andra terränger!

//Petrina, Victor och Tyra