Tiomila, Östra Göinge, 2019
Trots att Tiomila i år gick i Skåne lyckades vi få ihop 3 ungdomslag! Under min tid som ungdomsledare i Järla tror jag inte vi haft så många lag. Med 13 ungdomar åkte vi i minibussar till Skåne. En väldigt lång resa men jag hörde inte ett klagomål på hela resan, varken dit eller hem. Lite glass- och middagsstopp hjälpte nog också till att hålla humöret på topp.
Boendet hade ordnats på en Bygdegård i Knislinge. Där fanns stora golvytor som nog oftare användes till att dansa än sova på men det gick bra för de flesta att sova, trots en del snarkningar från olika håll. Jag vet inte om dygnandet på arenan natt två föranleddes av mindre snarkningar på arenan eller om det var annat som drog…
Efter en god frukost drog vi iväg till Glimåkra för ungdomskavlen som startade kl. 10:15. Sträcka 1,2 och 4 var orange svårighetsgrad och c:a 4,5 km och sträcka 3 var gul c:a 3,2 km. Två sträckor, varav en måste vara den sista, måste besättas i sin helhet av flickor. På de båda mittensträckorna kunde man ha 1-2 löpare. Vi kunde bara dubblera på en gul sträcka med våra 13 löpare.
Det var några lite nervösa startsträckslöpare (Ivar, Axel och Britta) som fick stå sist i det stora startfältet på 284 la
g. Inte så lätt att springa förbi de snabba H16-löparna som tog täten i rasande fart direkt från start. Speakern konstaterade att det var många killar på förstasträckan och att många lag satsat på tjejer på de båda sista sträckorna. Så Britta, 13 år, hade väldigt tuff konkurrens, men det verkade inte bekymra henne. Hon gjorde sitt lopp och hittade alla kontroller. Ivar och Axel kom in en stund tidigare.
På andrasträckan skickade vi ut Åsa (som inte sprungit på nästan två veckor p.g.a. en inflammerad tå), Ludvig och Lukas. De gjorde alla bra lopp och sprang väldigt jämnt.
Tredjesträckan var rak och fick nog alla att sätta bra fart på benen så Gustav, Sara och Sven/Olof pinnade på bra och hittade kontrollerna snabbt. Det enda missödet jag hörde om var att några sprang in på en stig för tidigt men det insåg de snabbt och kunde rätta till sitt misstag.
För avslutningen hade vi satsat på Sonja, Selina och Märta. Alla tjejerna gjorde stabila lopp på alla kontroller utom en där vi fick vår första större bom på drygt 20 minuter. Men det gjorde ingenting för alla hade stämplat rätt och alla kom i mål på väldigt gott humör efter att ha provat på Skåneterrängen, de allra flesta för första gången. Banorna var svåra tyckte nybörjarna men de klarade ändå av det vilket var superbra!
Sedan chillade vi på arenan hela eftermiddagen och hejade på Järlas damer i dam-stafetten. Det var kul att följa och de flesta hade inte varit med på Tiomila tidigare så bara det var ju en upplevelse. Tack vare Leif Mattsson hade vi ju hela tävlingens bästa tältplacering vilket gjorde det superenkelt att följa tävlingen på storbildsskärmen. Om vi ändå fick abonnera på den motsvarande platsen kommande tiomilor…
När damerna gått i mål och vi hejat lite extra på Åsa som dubblerade och sprang 4:e sträckan i damstafetten, åkte vi tillbaka till vår bygdegård där vi fick god middag som familjen Hagwall lagt grunden till hemma och några på plats hjälpte till att fixa färdigt. Tack alla för det jobbet!
Sedan var det strax dags för starten i herr-stafetten så nästan alla ungdomar for dit. Några åkte hem efter ha sett starten och första sträckan medan några stannade kvar med målet att ”dygna”, stanna uppe hela natten. Det fanns flera tillfällen att åka hem med Järlas tredjelagslöpare under natten men 5 ungdomar valde att vara kvar hela natten (eller sov så hårt i sin stol att det var omöjligt att väcka dem för att få med dem till bygdegården!)
De som höll sig vakna på arenan kunde med spänning följa Järlas lag i tiomilakavlen. Inte minst Jens sträckseger på andrasträckan förhöjde stämningen ordentligt. Men tyvärr missade ju speakern det… Det blev lite tråkigt när förstalaget diskades men med vår tältplacering, en kamin och tak över huvudet behölls stämningen på bra nivå.
På morgonen blev det frukost på bygdegården, packning och städning och sedan in i bussarna igen.
Hemvägen fördrevs mest i sovandets tecken men som tur var fanns det några pigga, duktiga, chaufförer som såg till att vi kom tillbaka till Järlagården efter ett pizzastopp i Jönköping och en liten bensträckare till.
Stort TACK till alla som fixat med allt runt den här härliga resan med ett härligt gäng ungdomar som skötte sig helt exemplariskt!
//Johanna Sundström
Magnus och jag sa i fredags kväll att ”nu har de precis kommit ner o äventyret har börjat” Vi gamlingar satt i soffan o pratade om goa minnen vi själva har från alla orienteringsläger vi varit på. Magnus konstaterade att ”det var nog därför man fortsatte”
Sen kom ju eran med alla resor vi varit med Järla som ledare och förälder. Man blir så glad i hjärtat när man inser hur lyckligt lottad man är som har fått vara med om detta.
Ni vuxna som inte varit med ngn gång – ta chansen! Det ger en riktig boost till livet! Den går inte att jämföra med ngt annat.