Petter Jönsson tackar för sig efter tio år i Järla. Nu flyttar han till Göteborg och går vidare i Göteborg-Majorna OK. Järla vill härmed uttrycka ett stort gemensamt tack till en fantastik vän, löpare och ledare och önska fortsatt lycka till i livet.
Så här sammanfattar Petter själv sina år och upplevelser i Järla:
År 2005 i Kungsängen. Mitt första 10-mila för Järla och förstasträckans anspänning lades på mina axlar. Jag var faktiskt rejält nervös där, första riktiga förtroendet för min nya klubb Järla. Loppet gick bra men tyvärr blev laget diskvalificerat lite senare i tävlingen.
Nu 10 år senare är det dags för mig att bli en del av GMOK och vill därför tacka för fantastiska år. Det har varit många grymma upplevelser, roliga upptåg och många fina människor att dela glada skratt och glädje med. Jag vill tacka genom att dela med mig av ett axplock av många sköna minnen från dessa 10 år.
Det började med tisdagar på Järlagården och en resa från mitt dåvarande boende i Rosersberg. Cykel, pendeltåg till Centralen, tunnelbana, buss. Träning och soppa. Skjuts av Holmberg till Stockholm S, pendeltåg tillbaka och cykel till sängen. Det var långa kvällar men värt varenda sekund. Kände direkt att jag kommit rätt och omhändertagandet var fantastiskt! Vi hade en fin och rolig miljö första tiden med bröderna Wass, Strumpan, Soffan, Holmstjärt med flera.
Hade under en tid min givna plats på ombytesbänken jämte Ragge på Järlagården. Det kändes ju från första dagen i det omklädningsrummet att den bänkraden var svår att platsa på. Peter Sandström och Leffe Matsson härskade på något sätt där. Lyckades dock ganska tidigt inmuta en halv kvadrat i bortre änden av bänken och där har man ju haft några goa stunder med Ragge. Man har med ganska raka ord fått höra vad han ansåg om ens senaste resultat, man har snackat laguttagningar och fått höra förväntningar på en. Är väldigt stolt att några gånger förtjänat en påse med rödingar och för att ha lärt känna mannen från Gäddede och de andra på legend-bänken.
Stafetterna. Det blev totalt 9 stycken 10-mila och 10 stycken Jukola. 17 nattsträckor av 19 möjliga. Bra och mindre bra prestationer. Hade några tunga förstasträckor. Minns framförallt Salo-Jukola då jag efter 9,4 km låg på 29 plats och vid växel 11,3 var på plats 116 nästan 12 min bakom täten. Paniken jag hade på den sluttningen har jag sällan varit med om.
Glädje var det givetvis på 10-mila 2011. Sprang sträcka två och kände som vanligt den där inre pressen man har när det gäller de inledande sträckorna inför en lång natts stafett. Här ska man bara bädda för resten av grabbarna. Fick ett bra utgångsläge av Hemmyr och inledde bra. Tätkänsla och trygghet in i ett svårt och gafflat område. Plötsligt oro och fel signaler. Fel gaffling. Lyckades efter några minuter få min gaffling genom att springa på utgående lampor och sedan var det bara att hitta tillbaks till fokus. Växlade några minuter bakom täten. Det som hände sedan var fantastiskt hela vägen. Tåget som rullade på till en fjärdeplats efter natt-lokets uppvisning på fjärdesträckan. Såg tårar i Leffes ögon och en riktigt härlig känsla på prispallen.
Det årets framgång var otroligt välförtjänt. Vintern bestod av mycket bra träning. Hammarbybacken blev hårt använd på flera 3-timmars långpass. Härberg bestämde 2 timmars distans med direkt påföljande 4-minutersintervaller. Ett par hungriga norrmänn anslöt och Axel växlade upp med bra natt-förberedelser. Det var goa tider.
En brokig trio drog en augustivecka till Ramsau för skidläger. Jag (yngsta sonen), Fredrik T (äldre sonen) och Lasse E (stor-far). En vecka i dubbelsäng med en nykär kille på Sporthof hos Irma und Franz som stod för fullservice i form av mat, efterrätts-schnaps och relaxavdelning. Vi körde ett barmarks- och ett glaciärpass om dagen. Vi vågade oss bara på ”hard”-slingan gåendes på rullskidsbanan. Tranan tog en fortkörning för laget på väg från flygplatsen och Lasse sa fantastich!!! till allt och alla. Det var verkligen fantastiskt!
Tränar- och ledarsidan har under min tid i Järla alltid varit på topp! Nissar styrde träningen i början och byggde upp en stark ungdoms- och juniorgrupp. När Anders Stjerndal kom in i laget så snäpptes nivån upp och han införde mycket av den seriösa laddningen och förberedelserna man behöver göra inför tävling. Mål sattes upp och vi började prata förväntningar på oss själva och sinsemellan i lagen. De mest hängivna som alltid stått bakom löparna har hela tiden varit ovärderliga för alla prestationer som gjorts. Axel, Hasse och Göran är grymma! På senare tid har flera kommit till (Peter H, Mattias H och Erik M) som ser till att Järla styrs spikrakt mot världseliten på både dam- och herrsidan.
Gjorde några decemberhelgdagar tillsammans med Gustav G i Ringparken under ett par år. Fick ofta skjuts av honom dit och vi snackade om väder och granar. Ofta ganska blött och grått vid granförsäljningen men ändå något som hade sin plats varje år. Husägarna ville ha stora granar på grund av takhöjd och Gustav gav experttips om hur de bäst skulle skötas. Insåg hur viktigt det är med eldsjälar för en klubbs framgångar.
Jag har alltid känt att lagkänslan är otroligt bra i Järla. Det har alltid varit vi tillsammans som åstadkommer något. Vi presterar något tillsammans och vi delar vinst/nederlag med varandra. Från spår-dragare till soppakokare, från löpare till grangeneral.
Att bygga dusch inför tävling är inte så jävla roligt. Det bör ju ändå göras och när man får lära från Tordan blir det inte tråkigt. Han har hängt med elitgänget på stafettförberedelser och fixar & trixar för att saker och ting ska fungera runt tävlingar. Guld värt för alla!
Framtiden är ljus för Järla! Det ser mycket intressant ut på elitsidan och jag tror damerna kommer etablera sig fullt ut i toppen. Kämpa kämpa kämpa och fortsätt med Järlaandan så blir det grymt!
Jag drar nu vidare till Göteborg och Majorna och vill tacka alla i Järla för härliga år! Det har varit kanon hela tiden! Kyssar!
/Petter Jönsson