Rolf ”Roffe” Ljungqvist har lämnat oss. Det är med stor saknad och lika stor glädje som vi minns Roffe, en av Järlas stora profiler under 1980- och 1990-talet.
För oss som var aktiva i Järla under de decennierna har haft den stora förmånen att dela många minnen med Roffe. För oss var han den store ledaren, kompisen och samtidigt som en pappa för många av oss. Han var mer än en föreningsledare, han var den som alltid brydde sig om alla och fanns där när man behövde honom. Med Roffe kunde man nämligen prata med allt om, både orientering, livsåskådning, relationer, jobbkarriär, marknadsföring, svenska språket, politik och filosofi, ja i stort sett om allt. Han var för många av oss en coach både i orientering och i livet.
Roffe hade en värme av sällan skådat slag. Han hade en förmåga att se alla, som ung som gammal, motionär som elit. Roffe brydde sig ärligt om alla. Framför allt var han fantastiskt positiv och hade ett unikt lugn. Inget kunde få Roffe att stressa upp sig eller oroa sig. Han kunde konsten att se livet från den ljusa sidan. På sitt sätt. Allt var möjligheter och problem var spännande utmaningar.
Roffe växte upp i Kärrtorp och började sin orienteringsbana i IF Goterna och sedan i Skarpnäck. Till Järla kom Roffe i början av 80-talet via hans kollegor och vänner på Text & Bild, Bengt Hall och Jonas Andersson. Därefter anslöt även Christer Karlsson, Göran Ohlsson och Rolf Karlsson från Skarpnäck till Järla.
I Järla tog Roffe snabbt en naturlig plats, både socialt och som ledare. Roffe kunde konsten att skapa trivsel och aktiviteter samtidigt som han var en administratör av stora mått. Redan tidigt organiserade han upp stora KM-helger med gemensamma klubbresor till när och fjärran som Järla aldrig hade varit i närheten av.
Legendariska klubbresor i Europa
Redan efter några år i Järla styrde han upp två idag legendariska klubbresor där ett 50-tal medlemmar i två veckor åkte buss tillsammans och upptäckte orientering i Europa. 1986 bar det av till Frankrikes 6-dagars i Dijon och tre år senare till Tjeckoslovakiens 5-dagars, året innan muren mellan Öst och Väst föll. Resorna var fantastiska tillställningar som sammansvetsade och utvecklade Järla på många sätt. Min egen generation fostrades av Roffes ledarskap och vänskap på dessa resor. Det är minnen för livet. Än idag kan vi skratta oss dubbelvikta av alla dessa händelser under dessa resor som plötsligt dök upp och som vem som helst skulle ha sett som enorma olösliga problem men som Roffe lösta med sitt sedvanliga lugn.
Ett av tusen exempel är när den Östtyska tullpolisen stormade Järlas buss på Autobahn med dragna automatvapen för att leta efter något som ingen begrep. Poliserna pratade eller snarade skrek på tyska och Roffe pratade lugnt och metodiskt tillbaka på svenska med dem på sitt utomordentliga sätt som ingen annan kunde. Var det så att de inte förstod hans svenska så pratade han bara lite mer lugnt och fint så ordnade det sig tillslut. Och det gjorde det. Tullpoliserna lommade ut ur bussen med svansen mellan benen och Roffe kunde tryggt ratta bussen vidare mot nya äventyr med sin Järlafamilj.
Ett annat minne är när han på Frankrikes 6-dagars skulle skugga då sjuåriga Erik Wiberg och lära honom konsten att orientera. Roffe fick slita hårt för att hänga med Erik uppför och utför bergssluttningarna och bland vinodlingarna och taggbuskarna. Roffe iförd såklart hans obligatoriska träskor!
För Roffe var social sammanhållning och marknadsföring av Järla viktigt. Därför fick de två legendariska Europaresorna egna namn och varumärken som många i orienteringssverige blev avundsjuka på; ”Järla European Tour – JET 86” och ”Tjecko 89”, samtidigt som det svetsade samman klubben.
Ordförande och tävlingsledare
Ett exempel på Roffes insatser i klubben i slutet av 80-talet var att vara delaktig i att ta fram Nackareservatskartan efter att det tidigare bara funnits små fristående kartor i utkanten av den nuvarande kartan och stora delar av Erstavik och Nackareseravatet inte hade någon karta alls. När kartan var klar 1990 tog Roffe den hela vägen inte bara till orienterarna utan till medborgarna genom att marknadsföra och sälja den med mycket stor framgång till alla boende runt kartan. Det gjorde kartan till ett självfinansierande projekt. Helt dirigerat av Roffe och hans idéer och kunskap i marknadstänk och föreningsekonomi.
1987 tog Roffe över ordförandeklubban i Järla efter Peter Sandström och han ledde styrelsens arbete i fyra år till Jan-Erik Wiberg tog över som ordförande 1991.
Roffe gjorde stora insatser som tävlingsledare i Järla, framför allt vid våra två jättearrangemang 25-manna 1990 och SM-stafetten 1995. När Roffe klämde in 25-manna på Björkhagsgärdet och organiserade upp en marknadsföring av tävlingen som inte tidigare skådats lockade det 360 lag till start, det är fortfarande ett av de största 25-manna någonsin. Under många år därefter levde Järla gott på vinsten från arrangemanget genom att ha hållit stenhårt i utgifterna vid arrangemanget och Järla kunde börja bygga sin framgångsresa.
SM-stafetten 1995 på Värmdö ledde Roffe med sitt sedvanliga lugn, trots att kart- och bantrycket krisade in i det sista och att en jordgubbsodlare utan någons vetskap hade tagit över arenagärdet bara några veckor innan tävlingen. Ingen kunde som Roffe så lugnt och metodiskt lösa sådana utmaningar och vända det till succé.
Bröt ut orientering och skidor
Roffe hade många andra ansvarsposter som exempelvis som kassör och ansvarig för julgransförsäljningen under många år. Men det riktigt stora lasset drog han som ordförande i Järla IF Idrottsallians där han tillsammans med Nisse Nilsson tillslut lyckade bryta ut orientering och skidor från alliansen och bilda fristående föreningar som också tvingade fotboll och friidrott att göra lika dant. Ganska snabbt efter det slogs orientering och skidor ihop.
Totalt gjorde Roffe ett 30-tal år i olika klubbstyrelser samt att han arbetade ett antal år på Svenska Orienteringsförbundet med ungdomsfrågor och som förlagschef. Vid sidan av orienteringen hade Roffe ett stort intresse av travsport, motorcyklar och jord- och skogsbruk som han var utbildad inom och brukade vid familjens gård utanför Unnaryd i Småland. Roffe hade alltid hög integritet och ville styra sitt liv själv, samtidigt som han älskade vänskapen med andra.
Det säger lite om Roffes ideal, vad han trivdes med och det härliga lugnet, energin och kärleken han hade. Något som många av oss har haft den stora förmånen att ta del av.
Nu har Roffe efter flera års sjukdom tillslut fått sin vila och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Våra tankar går till Roffes familj, främst hans syskon Roland, Mats och Ulla.
/Fredrik Trahn
En ganska ovanlig bild, Roffe i egen action – här vid O-ringen i Norrbotten 1982.
Roffe tankar Järlabussen med en liten reservdieseldunk för att klara sig vidare till nästa mack. Någonstans i Frankrike under ”Järla European Tour – JET86”.
