Reserapport från världscupsavslutningen

 Årets världscup avgjordes i början av september med tre tävlingar i föralpin terräng i italienska Dolomiterna, cirka en timme norr om Venedig. 
Från Järla deltog Jens Rönnols som gjorde världscupsdebut, Karolin Ohlsson samt schweizaren Noah Zbinden. 
Nedan kan ni läsa en reserapport från Jens som även inkluderar en vecka i Schweiz då han innan världscupen deltog i landskampen Euromeeting.

Världscupdebut

Uttagningen var allt annat än självklar. Efter att hamnat utanför truppen på säsongens två tidigare världscupshelger fanns nämligen bara en kvalificeringstävling kvar – medel-SM. En sista chans att visa att man hade mer i laget att göra än de som redan sprungit i Idre. Således krävdes något extra, förmodligen medalj, i stenhård konkurrens. Det var alltså inte helt utan press jag stod på startlinjen i Boden. Men bra gick det. En fjärdeplats bara sekunder från medalj. Frågan var ifall det skulle räcka till världscupen? Svaret kom två dagar senare genom ett telefonsamtal från förbundskapten Håkan. Glad och lättad var jag uttagen till min första världscup.

Euromeeting i Schweiz

Efter ett par veckors träning och ett stabilt lång-SM gick flyget ner till Zürich för uppladdning med kontinentalläger och Euromeeting. De första dagarna bjöd på träningar i Mittellands skogar där björnbärssnår, grönområden och branta sluttningar var huvudtema. Hotellet låg nära Simone och Matthias Nigglis hem och dessa höll en föreläsning om terräng och VM 2023 i Schweiz. Via en biltågstunnel förflyttade vi oss sen genom berget till närliggande dal och till Bettmeralp där Euromeeting gick av stapeln. Tunn luft (vi genomförde ett träningspass på 2600 möh), alpterräng och solsken väntade. Åtminstone på medeln som slutade med en fjärdeplats (resultat GPS). På lången dagen efter hade sockervaddstjock dimma dragit in lagom till ankomst på arenan. De först startande hade haft solsken men nu såg man varken sista kontrollen, målet eller något annat bortom tio meters radie. Modet och stämningen i tältet sjönk lite, tills någon steg ut och märkte att dimman plötsligt var puts väck och att man nu återigen såg kilometervis över det öppna alplandskapet. Nyckeln till framgång denna dag var alltså att inte ha hamnat i mitten i startlistan. Sen start och ett småslarvigt lopp från min sida räckte till 10:e plats (resultat GPS).

Världscupen i Italien

Så rullade vår Volvo V60 vidare mot Italien med de som skulle springa världscupen. På vägen hann vi först med ett stopp på Sergios Pizzeria, där vi trots att Sergios engelska visade sig vara på ungefär samma nivå som vår italienska lyckades beställa middag, och sen vidare för övernattning och frukost vid Gardasjön. Väl framme bar det direkt ut för att bekanta oss med skogen. Trädslaget var bok, kuperingen rejäl med gropar och höjder, och marken välförsedd med brännässlor och kolbottnar. I det svenska laget var klubben representerad dubbelt både på ledarsidan med Erik Mattsson och Olle Boström, samt på löparsidan av Karro och undertecknad. Dagarna spenderades för min del mestadels med återhämtning och kartpromenad. Backarna i Schweiz hade slitit betydligt mer på benen än beräknat, och att vakna upp på tävlingsdagen med träningsvärk från helvetet fanns inte med i drömscenariot.

Långdistans

Lången var det stora målet. Ett halvmaraton i italiensk bokskog stod på menyn. Skulle passa mig som handen i handsken, och hade tränat specifikt sista månaden med långa tuffa löprundor. När arrangören några dagar innan publicerade slutgiltigt PM så var det därför med besvikelse jag läste att de kortat ner banan från ursprungliga 20,7 km till ynka 19,1 km. Dock med 70 extra höjdmeter adderade till totalen om 850 sådana.

Loppet startade enligt skolboken. Var startordningsmässigt omringad av tjecker. Ytterst nära att bomma fyran, stressad över att tjecken bakom sprungit i kapp. Men upptäckte sen lyckligtvis både kontrollen och att det var tjecken före mig i startordningen det rörde sig om. På långsträckan skulle en rejäl sluttning passeras utför, och där rann en minut bort på mitt vägval att gå rätt ner i det brantaste partiet. Två gels och tre sportdrycksmuggar hann inmundigas under loppets gång men detta hjälpte tyvärr inte mot ett parallellfel samt lite slarv i det svåra partiet på slutet. Ytterligare ett par minuter gick till spillo där. Totalt tog världscupdebuten lite drygt 113 min. Utan missarna hade det räckt ända till målet om topp tio, nu blev det en klart godkänd 16:e plats och tredje bästa svensk resultat/analys.

Medeldistans

Hade inte lyckats ladda om efter lången, och benen var inte med på noterna. Orienterade metodiskt och gick spik i början, så när som på runtvägvalet till fyran som tog halvminuten längre än rakt på, men benen och andningen skrek av trötthet från start till mål. Höll ihop det länge och fick gott om tid i TV-rutan, men på slutet sprack det. Blev för stressad över den sega känslan, tappade konceptet ned för sluttningen och bommade bort nästan tre minuter. Slutade på 41:a plats. I världscupen får topp 40 poäng. Resultat/analys

Sprintstafett

Sprang i fjärdelaget. Med Lina Strand på förstasträckan fick jag gå ut som trea. Sprint är inte min starka sida, men när man kan vara taktisk och utnyttja ryggar kan jag hänga med. Fick därför en väldigt fin resa med mycket TV-tid, tappade endast lite på slutet på några sämre vägval när ryggen jag gick på var fräck nog att ha annan gaffel. Laget slutade på nionde plats. Karro, som tyvärr inte hade mått på topp under tävlingsdagarna, visade som vanligt att man med kämpaglöd ändå kommer långt och förde i mål andralaget som femma. Alla Sveriges fyra lag var topp tio.

Sammanfattningsvis en bra världscupdebut, lärorikt och inspirerande för framtida stordåd. Sändningarna finns här i SVT-play

I den totala världscupen slutade Karolin Ohlsson på en fin sjundeplats och Jens blev 62:a.